internationalshowjumping

Tack för ert stöd, det har verkligen behövts. Känns trots allt som att det finns en hel del vettiga människor med sunt förnuft därute! Jag kommer kanske inte blogga så mycket nu iveckan, känner mig helt matt, men jag kommer iaf fortsätta att göra det har jag beslutat mig för.
Polisen kom inom en timme efter att min pappa ringde i lördags, polisen har rubricerat händelsen som skadegörelse(kattens död) och även hundägarens strikta ansvar, det är alltså dessa två brott som hundägaren gjort sig skyldig till. Vi har begärt skadestånd och påtalade att vi ville att hundarna avlivades eller blev omplacerade. Tyvärr kan inte polisen tvinga hundägaren att avliva hundarna. Pappa ska höra med sin advokat om hur stort skadeståndet kan bli.
Det sjuka är att hundägaren sa till polisen att hon tyckte att den ena hunden var opålitlig och att hon ville avliva den! Hon har alltså släppt ut en hund som hon själv inte litar på:( fy fan jag hoppas verkligen den människan ruttnar i helvetet.
Vad ska jag säga allting känns fortfarande som en mardröm, jag har svårt att somna på nätterna, vågar nästan inte vakna heller för jag är rädd att vakna till samma skrik igen. Jag går runt i det fina vädret och tänker på Ville som ligger begravd uppe i vår skog.  Han blev 9 år. Livet är så orättvist. Han älskade verkligen oss människor, han brukade hoppa upp på axeln på en från marken, han älskade när någon brydde sig om honom. Jag kan inte acceptera att han fick dö så. Hela min tillvaro känns förpestad, jag har aldrig känt ett så starkt hat. Den som har orsakat detta är inte ens värd att kallas människa speciellt inte efter alla år av skit hon har utsatt oss för, hon är död för mig.
Det finns så många hon har lurat och sårat genom åren. Det finns ingen anledning att vara snäll mot någon som har behandlat dig fel, det förlorar du bara själv på i längden. Våga anmäla och stå upp för det som du tycker är rätt! Hade alla som denna person lurat anmält henne ja då hade hon suttit i fängelse nu det aset.
Vår mark, våra hagar, vår stolthet och nu våran katt, allt har blivit förstört genom åren pågrund av en och samma person. Jag kommer inte gå in på alla händelser då blir det för långt men som sagt eftersom detta är en människa som tar emot konvalescenthästar och inackorderingar så kan det vara bra att veta, var man INTE ska lämna sin häst.
Jag går bara och väntar på när jag ska se hundarna nästa gång. Det är inte frågan om utan när.
Det skrämmande är att vi har två katter till som bara försvunnit detta året, jag vet med största säkerhet nu vad som hänt dom. Våra katter går ingenstans. En av dom var inte ens fullvuxen när han försvann.
Kvar av denna händelsen är stenar med blod som torkat i solen, jag går inte i närheten av platsen där det hände, igår kväll stod jag i fönstret ovanför och tittade ner, det gav mig rysningar. Jag är rädd för hundarna och när jag tittar ut genom fönstret om kvällarna så tror jag att jag ska se dom stå i skogen med lysande ögon.