internationalshowjumping

Tror ni att det finns hästar som föds "elaka"? Det tror jag även om jag aldrig stött på någon sådan individ så tror jag att hästar precis som människor kan födas elaka, de kan ha något medfött fel i hjärnan tillexempel.  Men de allra flesta tror jag blir sådana av sin omgivning, att de inte trivs och är missförstådda. En häst som behandlas illa kan bli antingen elak men oftast livrädd för människor.
Jag har aldrig ägt någon elak häst, temperamentsfulla ston har vi haft men inte mer än något hugg och att de markerat att de inte gillar täcken osv.
Däremot har jag träffat på och ridit hästar som varit riktigt knepiga som inte tvekade att både sparka och bitas, de kunde inte hanteras lösa i boxen tex och man fick alltid vara på sin vakt. Riktigt trist att ha en sådan häst, man vill ju ändå känna att hästen tycker om en och mår bra( på det sätt en häst nu kanvisa att den tycker om en). Jag kan inte hjälpa att undra varför dessa hästar blev på detta sätt, för de fick bra omvårdnad, kanske trivdes de inte att skötas av många olika personer, de kanske hade fungerat om de bara hanterades av en och samma person. Jag anser ändå att hästar som biter tillbaka vid en tillsägelse är relativt farliga, det är ju trots allt hästar men beter sig som rovdjur av något slag. Att en häst är lite allmänt tjurig vid sadling och ryktning som tillexempel hingsten Baloubet du rouet anser jag inte vara samma sak som en opålitlig och arg häst.
Appropå arga hästar så finns det få hästar som är så kända för sitt farliga temperament som travhingsten Wall Street Banker, många historier finns det om honom.
Har ni stött på någon riktigt elak häst?Tror ni att det går att ändra en häst som tex WSB?

Omständigt att ta hand om WSB:

Förr tänkte jag aldrig så mycket på vilken stor risk det är att rida ut själv, dels hade jag en häst som gick fram överallt utan problem och hon var inte rädd för så mycket precis.
Men när jag köpte Orianda så förändrades allt. Hon har alltid krånglat mycket om jag har ridit själv ute. Ibland vill hon inte gå, och då menar jag verkligen vägrar att gå ingenting fungerar, att backa eller svänga runt ja hon låser sig totalt, men ibland har det fungerat att rida ut en sväng även om hon har varit spänd som en fiolsträng. Men en dag så red jag bara en kort sväng och hade vänt hemåt då från ingenstans så stack hon med mig och jag ramlade av, det gjorde så jäkla ont i foten, jag försökte gå hemåt, väl hemma så stod hon där utanför hagen, hon hade trampat sönder mitt favoritträns också. Sedan åkte jag till akuten och jag hade tydligen stukat foten, den blev sedan helt blålila och svullen, hade svårt att gå i 3 veckor.
Efter detta red jag aldrig ut själv igen, helt enkelt därför att jag hade insett att hon gillar inte att gå själv, oavsett hur mycket jag vill att hon ska gilla det. Mitt liv är bra mycker mer värt än att -hästen måste gå att rida ut på själv som vissa hävdar.

Ibland så ska man respektera hästens vilja, hon kan inte hjälpa att hon är en häst som knappt fått gå ute något i sitt liv innan och att hon inte är van att vara ute. Det är inga problem att rida ut i sällskap.
Många som har häst hävdar att en häst måste gå att rida ut på själv, visst kan jag förstå att man inte alltid kan ha sällskap, men jag tror faktiskt att en sådan häst föredrar att ridas i ridhus/paddock mot att tvingas gå ut själv. Självklart är det upp till var och en om man vill hålla på att krångla med hästen varje gång man rider ut, men för mig är det inte värt det, ramlar man av själv och blir medvetslös så hjälper inte en mobil.
Bara för en vecka sedan dog en ung kvinna, hästen kom tillbaks till stallet utan ryttare, en riktig mardröm.
Nu skulle jag faktiskt inte rida ut själv på någon häst för jag har blivit visare med åren, när jag var yngre så red jag ut på helt okända hästar.
Alla gör som dom själva tycker men tänk till en extra gång innan ni rider ut själva nästa gång...är det värt det?

Det är ganska intressant tycker jag hur olika syn man kan ha på hästen som djur. Vissa tycks acceptera det mesta från sin häst medans andra verkar tycka att det är hästens jobb att alltid göra rätt.
Efter många år ihop med hästar så har iallafall jag lärt mig att man aldrig kan skylla på hästen. Självklart kan hästen ha en dålig dag, eller en häst som har mycket humör kan vara ojämn, ibland fungerar allt super och ibland inte. MEN hästen är fortfarande ett djur, ett djur som är fantastiskt att det ens låter oss sitta på dess rygg och utföra svåra rörelser i dressyr eller hoppa höga hinder.
Därför undrar jag när slutar hästen att vara ett djur?Vissa ryttare tycks bortse från detta ibland, som att bara för att hästen har lärt sig att hoppa 150 så får den aldrig stanna på ett hinder(om inte ryttaren har lagt den fel då). Meredith Michaels Beerbaum red sin Checkmate på någon inomhustävling och hästen stannar på ett hinder, hon spöar den, rider an mot hindret och han stannar igen, samma sak upprepar sig och hon får utgå. Själv tycker jag att det är fel att använda spö som bestraffning, det är endast en framåtdrivande hjälp, en förtydligande hjälp. Vill gärna höra era åsikter om detta.
Är detta OK enligt er?När slutar hästen att vara ett djur och att hoppa 150-160 blir dess "jobb" som den ska klara?

Jag läste det här inlägget hos catago.blogg.se för ett tag sedan som jag tänkte spinna vidare på lite då jag tycker det är ett intressant ämne.
Jag anser att det är en vanesak att rida stora hästar. Alla kan rida en stor häst på ett korrekt sätt om man tränar på det. Ofta har ryttare som är vana att rida små hästar stora problem med att rida en stor häst och det är inte alls konstigt att förstå. Det är ofta lättare att rida en mindre häst, men det beror främst på hur grov hästen är. En häst på 160 kan kräva mer jobb att rida korrekt än en 170 häst.
Sedan så kan man ibland fascineras av hur olika ryttare tänker, för vissa verkar det inte vara några problem alls att rida en 180 häst när de är 160 själva medans andra väljer att sälja sin häst på 170 när de är 165 för att den är för stor. Malin Baryard sålde tex sin fina Irco sun för att han var för stor. Såhär sa hon då "- Med lite större och starkare ryttare kan Irco Sun ta medalj i OS nästa år. Så bra är han, men jag känner att vi inte kommer att nå dit" Då är Malin ändå 172 cm lång själv. Har ingen aning om hur hög Irco sun är men han var rätt maffig vill jag minnas. Givetvis är detta upp till var och en och man ska inte behålla en häst som man inte känner att man klarar av att rida men jag kan ändå inte hjälpa att tänka att det borde gå om man lade ner sin själ i det.

Vissa toppryttare ser jättesmå ut på sina hästar som tex Gerco Schröder, han ser inte så stor ut på Eurocommerce New Orleans.
Förr sas det att hästen skulle vara ca 10 cm lägre än ryttaren. Tänk vad lustigt egentligen för då skulle jag ridit ponny resten av livet.
Nuförtiden tänker man på ett helt annat sätt och för tex stora hästhandlare så är en optimal mankhöjd på en häst ca 168-170, alla ryttare är knappast 178-180 så vi har kommit en bra bit från det gamla tänket.
Jag tycker inte att det finns något som heter att ha en lagom stor häst, inte utseendemässigt iallafall. En ryttare kan se liten ut på sin häst och ändå rida den bättre än någon som är betydligt längre. Det är samspelet som avslöjar om häst & ryttare passar varandra.

Vad tycker ni? Håller ni med? När är en häst för stor?Vilken mankhöjd på häst föredrar ni

En sak som jag funderar på mer och mer är var saker och ting man köper tillverkas någonstans. Saker som tillverkas i U-länder är i mina ögon inte värda lika mycket eftersom detta görs för att hålla nere kostnaderna. Alltså kan man tycka att exklusiva saker inte ska tillverkas i annat än sitt ursprungsland. Detta är lurigt. Vem har inte läst made in China i sina Kingsland kläder? CWD sadlarna görs tillexempel i Marocko, borde inte de kosta mindre då? Dyon har iallafall delat upp sitt sortiment, en billigare kollektion som görs i u-land och är av buffellläder och resten är av engelskt läder och görs på Sedgewick tanneries. Saker som tillverkas i u-länder bör också ha ett pris därefter kan jag tycka.  Det kostar inte lika mycket att tillverka något i Kina som det gör i Frankrike.
Köper man ett italienskt märke så ska det vara tillverkat i Italien också och inte i något u-land! Det kan ju lika gärna vara barnarbetare som sitter och gör kläderna, vem vet.
Bryr ni er om var det ni köper har tillverkats någonstans?tycker ni att en sak är värt lika mycket oavsett vart den har tillverkats?

De senaste åren har det skett en stor förändring när det kommer till begagnat marknaden. Förr kunde man sälja i stort sätt vadsomhelst. Idag är det till och med svårt att sälja märkessaker. Det är väldigt mycket annonser där folk säljer helt nya saker, förr fanns det knappt några fina saker ute på annons isåfall var det väl använda saker. Jag har till och med sålt trasiga täcken där folk villigt har betalat 700 kr, nu känns det inte ens lönt att försöka sälja ett sådant täcke överhuvudtaget. Jag brukar nästan aldrig sälja helt nya saker, undra varför så många gör det egentligen, impulsköp kanske eller inte orkat gå tillbaks till affären för att byta?

Är det bara jag som tycker det är en dum idé att lotta ut en häst?Känns som en gammal grej som hängt kvar fast det egentligen inte är en speciellt bra idé från första början. Även fast de kollar upp att vinnaren kan ha häst, har stallplats och är kunnig osv så tycker jag fortfarande att det är fel. Om någon nu vinner hästen och anses inte kunna ge den ett bra hem, får denna person ett annat pris då eller får den gå hem tomhänt?Jag menar har man vunnit en häst och sedan inte får den borde man få ett väldigt bra tröstpris. Tycker det är lite taskigt faktiskt och jag tycker hela idén är knäpp.
Tänk en liten tjej som kanske är 12 år som vinner hästen men som sedan inte får den?Någon som vet hur det fungerar? Det lär ju vara väldigt många som köper lotter även fast de inte alls har möjlighet att ha häst överhuvudtaget eller vad tror ni? Om nu inte vinnaren och hästen skulle funka ihop vad händer då?
Minns att även Min Häst hade liknande tävlingar och har hört att vissa av de hästarna/ponnyerna inte fick det så bra men vet inte om det stämmer. Tycker ni att det är rätt eller fel att lotta ut hästar?
Akrobat den finaste av de lotterihästar som varit de senaste åren enligt mig

Jag lägger mig vanligtvis inte i vad andra gör men en sak som jag verkligen inte kan förstå är varför vissa envisas med att rida utan hjälm. Jag har skrivit ett inlägg om detta tidigare men då det har skrivits väldigt mycket om ridolyckor osv den senaste tiden så tycker jag att det är värt att ta upp ämnet igen. När jag läste reportaget om Helena Lundbäck så fick det mig verkligen att undra hur vissa tänker. I reportaget så rider hon och hoppar utan hjälm. När Hippson frågar om hon inte kan ta på sig en hjälm så svär hon och säger att det kommer hon inte att göra för hon får huvudvärk av att bära hjälm. Varför kunde hon inte ens trycka på sig en hjälm bara för reportagets skull istället för att bete sig som en obstinat snorunge?
Jag undrar om det finns någon som kan sitta i rullstol sedan efter en krasch och säga att -Det var värt det. Om du kan det så fine då tycker jag verkligen att man ska rida utan hjälm men det skulle vara oerhört tragiskt att få en hjärnskada och inte tycka att den där ridturen utan ridhjälm var värt det. Det pratas oerhört mycket om att kändisar är förebilder, men jag antar att Helena Lundbäck inte är en förebild för alla småtjejer?För inom ridsporten så verkar det inte ha någon betydelse vad kändisarna har för sig eller vad dom förmedlar.

Jag kan också bli rätt provocerad av stjärnornas hoppning som gick på Globen, varför ska alltid ridning framställas som något jippo som vilken idiot som helst klarar av, bara att slänga sig upp styra och dra hästen i munnen, år av träning behövs inte. Nu hade som tur var de som var med i kändishoppningen både säkerhetsväst och ridhjälm men ändå, förstår inte det roliga med att Carolina Gynning ska "skena" omkring några varv utan att få stopp på hästen.
Självklart gör alla som dom själva vill men hur kommer det sig att så många toppryttare rider utan hjälm?Jag tycker knappt man ser några amatörer göra det. När man tävlar på en viss nivå då har man på något sätt uppgraderat sig från att behöva ridhjälm på något mystiskt sätt. Ändå är toppryttarna mer utsatta för skador eftersom de oftast rider betydligt fler hästar om dagen än vad hobbyryttaren gör. Skadar sig gör toppryttarna på löpande band också så inte ens dom är odödliga verkar det som. Jag kan förstå att om man aldrig har skadat sig att man kanske väljer att bortse från den eventuella risken men om man har brutit ett ben tex då vet man hur det känns och oftast blir man mer rädd om sig själv men vissa kanske bara helt saknar självbevarelsedrift?Vad vet jag, härligt det skulle vara att inte frukta något tills den dagen man ramlar av på huvudet då.
Vad är era åsikter?

Bild tagen av Hippson

De flesta som har en blogg verkar registrerat sin blogg på bloglovin men bloglovin rankar endast bloggarna efter hur många prenumeranter bloggarna har inte hur många besökare. Detta tycker jag blir lite förvirrande för hur många prenumeranter en blogg har behöver inte säga så mycket om hur många besökare den har.

Jag har registrerat min blogg på bloggtoppen för något år sedan, där rankar dom bloggarna efter hur många besökare dom har men långt ifrån alla finns med på bloggtoppen, därför kan man aldrig riktigt veta vilka som är dom största bloggarna. Det verkar vara många som tror att det är bloglovin listan som avgör vilka som är "de största" men så är det inte riktigt. Det vore kul och lite intressant om alla hästbloggar fanns på bloggtoppen.
Någon mer som reflekterat över detta?

Det händer rätt ofta att läsare frågar vart jag har köpt vissa saker. En sak som aldrig skulle falla mig in är att säga jag vet inte eller strunta i att svara, ok om det är något som är köpt för flera år sedan, då kanske man inte minns men jag har märkt att i vissa bloggar så påstår bloggarna att dom inte minns var dom har köpt någonting av sin utrustning i princip. Är det inte bättre att skriva att man inte vill dela med sig av var man köpt sakerna istället, så dåligt minne kan ingen ha. Visst kan jag förstå att man inte vill att alla andra ska rida runt med exakt samma saker men jag hade känt mig rätt taskig om jag sa att jag inte svarar på sådana frågor.
Tycker ni att det är jobbigt när läsare frågar er om var ni köpt vissa saker? Tycker ni att det är fel/rätt att inte tala om var man köpt det?

Det är rätt vanligt på bloggar att när det skrivs en negativ kommentar så ger bloggaren ett "svar på tal"
Inget fel med med men jag kan inte undgå att undra om det inte bara ger dessa läsare mer bränsle att fortsätta skriva negativt för dom får det dom vill ha -en reaktion.
För inte kan det vara lika "roligt" att skriva skit till någon som inte verkar bry sig och inte tillägnar ett helt inlägg till denne.
Sedan tycker jag inte att läsare inte ska skriva negativa kommentarer, skriv vad du vill inom rimliga gränser, det kan ju faktiskt vara så att läsaren har rätt ibland, men det jag tycker är riktigt dåligt är att många bloggar drivs faktiskt av minderåriga och jag tycker verkligen inte att det är ok att sitta och kalla en 14 åring för dum i huvudet, det är bara ren mobbing. Känns som vissa fega människor vågar skriva taskiga kommentarer till minderåriga i större utsträckning än till vuxna.
Tänk på det, mata inte trollen;)

Peter Eriksson blev på torsdagen sparkad i ansiktet av en brallande häst på Flyinge. På sjukhuset konstaterade man att Peter fått käkfrakturer och ett par utslagna tänder.

Allt oftare tycker jag att man hör talas om folk som vill häva ett köp. De hävdar att hästen har ett dolt fel. Det kan både vara fysiskt eller psykiskt. Just det här med psykiska fel har jag rätt svårt att förstå faktiskt.
Det borde vara rätt svårt att häva ett köp just av den anledningen. Det verkar ibland som att många förväntar sig att dom ska få hem en robot och ingen häst.
Det kan ta lång tid för en häst att acklimatisera sig och lära känna sin nya ryttare. Om man har gett hästen en ärlig chans och det ändå inte fungerar varför inte bara sälja den vidare?Det är väl en sak om hästen uppförde sig perfekt under provridningen och sedan bara stegrar sig hela tiden när man får hem den, antingen testar den väl isåfall ryttaren eller så kanske den har ont? Oftast blir det en ond cirkel att ryttaren blir rädd och låter hästen stå= den får ännu mer överskottsenergi.
I många fall tror jag att det beror på brist på kunskap från ryttarens sida. Ryttaren kanske bara haft helt orädda och okomplicerade hästar innan eller kanske bara ridit på ridskola. Om man köper en häst tycker jag att man ska kunna hantera en del problem som kan uppstå ibörjan och kunna hantera en rädd häst tex.
Det verkar som att många blir förvånade av att hästen är levande och agerar enligt instinkter. Vågar man ens sälja en häst idag med tanke på alla tvister? När vi har sålt föl och unghästar har folk frågat om ett hingstföl om den är lugn och snäll?? En hingst är en hingst och en unghäst kommer såklart hitta på både det ena och det andra, verkar som att folk vill ha garantier på att hästen är halvdöd i ALLA situationer. Förstår mig inte på detta faktiskt. Det måste vara väldigt svårt att sälja "problem" hästar i dagens läge, för vem vill ha dom när alla vill ha totalt okomplicerade hästar? Hästar som bara är att styra så gör dom jobbet själva..

Jag skrev ett inlägg för länge sedan som handlade om pengar och ridsport, ni finner det HÄR
På senaste tiden har en del andra bloggar tagit upp detta ämne och det har väckt en del nya tankar hos mig så jag tänkte göra en slags fortsättning på mitt tidigare inlägg.
Ibland undrar jag varför många verkar ha fastnat vid tanken på att ryttare med "dyr" utrustning ser ner på andra med "billig" utrustning, självklart finns det säkert lite yngre ryttare eller bara allmänt osäkra personer som gör det men tvärtom då? Jag tycker det är väldigt mycket snack om ryttare med dyrare utrustning där är det minsann inte massa snälla ord utan då är det snobbigt, eller så tisslas det om VAR får hon pengar ifrån? Hur kan den och den ha råd?
Förmodligen är man bra på att prioritera eller att spara eller så är man född med silversked i mun. Oavsett vad spelar det någon roll? Huvudsaken är väl att man har rena, hela fräscha saker på hästen och behandlar den väl, sedan skiter jag fullständigt i om någon har ett träns som kostar 150 kr eller 2 500 kr.
Visst kan du till viss del köpa dig framgång genom att köpa en fin duktig häst men inte genom att köpa dyr utrustning...därför kan jag störa mig enormt mycket på kommentarer på andra bloggar som lyder: Det är mer pinsamt att det går dåligt på tävling om man har dyr utrustning än billig!varför skulle det vara det? Det kan väl gå dåligt för ALLA. Eller är det något slags på kvitto att man rider som Rolf-Göran Bengtsson bara för att man bär GPA hjälm och CWD prylar, är det ett slags statement?
Tjejen som rider med CWD förbygel kanske sparat ihop till den eller köpt sin GPA begagnad bara för att hon vill ha just de grejerna, vem vet?
Tyvärr tror jag att vissa blir väldigt påverkade av eliten alltså att om de bästa rider med det och det kanske jag får samma resultat? Njae tyvärr funkar det inte så. Sen om någon vill köpa RG schabrak och luva till sin travare om de så bara rider i skogen för att lyxa till det, låt dom då göra det det är väl inget fel med det, märkessaker är inte enbart till för tävlingsryttare.

Det måste vara väldigt jobbigt att vara småbarnsförälder i dagens läge, jag menar ungarna har ju stenkoll på modet och vill ha allt, det är ju inte för inte som det händer i butiker att de får utrustning för 35 000 kr på en och samma dag. När jag växte upp var det inte ALLS samma sak, utbudet var pyttelitet och Stübben var i princip det dyraste och lyxigaste du kunde hitta och man var glad för minsta lilla pryl. Kanske är det därför jag svävar på små rosa moln nu när det finns hur mycket fina saker som helst, det fanns inte ens bling när jag var liten det fanns inte ens lila utrustning haha stenåldern or what?
Face it, för vissa spelar det stor roll att ha viss utrustning medans vissa inte ens bryr sig och det är väl bra att alla är olika?

Jag kan inte vara den enda som märkt hur mycket ridmodet förändrats under de senaste åren. Märken som Animo, Kingsland, Equiline mfl har verkligen bidragit till detta. Jag tycker det är jätekul att ridkläder nuförtiden är så påkostade med mycket detaljer, glitter, färger och mönster, allt för att ge den där lite extra lyxiga känslan. Men samtidigt är jag lite rädd för var det ska sluta. Det görs redan ridkläder med äkta päls och priserna trissas upp något enormt. Samtidigt som många klagar på den bristande kvalitén på tex Kingsland.
Visst är det jättebra med alla nya funktionsmaterial och specialdesigner men eftersom dyrast är bäst nuförtiden så kan man undra vad en dunväst från Kingsland kommer kosta om några år, finns det egentligen någon gräns?
Sedan är det såklart alltid lika roligt när man ser kläderna först utomlands och sedan ser de svenska priserna...varför ska en Kingslandväst kosta 2 000 kr i Frankrike för att sedan kosta 2 600 kr i Sverige?Det är ett norskt märke!
Jag kan inte hjälpa att tycka att visst det är kul med alla snygga kläder som finns nu, det går inte att bli bättre känns det som men samtidigt så finns det snart ingen skillnad mellan ridkläder och vanliga kläder...jag skulle lätt kunna bära vissa ridjackor och västar om jag gick på stan.
 Snart kommer man väl rida omkring i ridkläder med spets och leopardmönster på;) Eller varför inte en jacka i leopardpäls eller zebra? Snart finns det säkert ricbyxor som är delvis genomskinliga. Det är ju bara att se på vissa reklamer för ridsportmärken, förr hade knappt modellerna något smink och posade inte och nu går det inte att se någon skillnad på H&Ms modeller eller Cavallos....
Jag säger inte att det är fel, jag bara finner det lite smått komiskt och jag gillar att skriva om mina tankar....
Vad tycker ni?

Något som jag har funderat en hel del på senaste tiden är hur ansvarslöst mycket är inom hästbranschen.Inom vilken annan bransch måste du ha samma kunskap som den du anlitar? Helst ska du vara sadelutprovare, veterinär och hovslagare själv för att veta att det blir rätt i slutändan. Många hovslagare idag håller inte måttet och då det är brist på ca 400 hovslagare i Sverige så slåss alla hästägare om de som är bra. Att en hovslagare är utbildad är allt annat än en garanti för dennes skicklighet. Antingen är utbildningen undermålig eller så är det fel personer som tas in. Eller så kanske det helt enkelt är som med vissa som kör bil, de gör sina egna regler efter ett tag.

Sedan tycker jag att det är oroväckande hur lätt det tycks vara för en hovslagare att "smita undan"
Behöver inte en hovslagare som orsakat hästen lidande pågrund av felaktig skoning ta sitt ansvar? Nu är det såklart inte helt lätt att bevisa att det endast är skoningen som har orsakat en eventuell skada men ändå. Vad gör man om man har en kass hovslagare? Byter man bara och så får nästa sin häst förstörd eller kan man på något sätt sätta dit denna?Går det att kontakta hovslagarföreningen för att på så sätt varna andra?
Även om någon har utbildat sig till hovslagare så behöver man ha fortsatt stöd såklart, det är nog där det felar, om inte den nyutexaminerade hovslagaren har en mentor den kan vända sig till eller om denne inte tar in allt från utbildningen utan förkastar sådant som är riktigt då kan det gå fel.

Alla dessa såkallade sadelutprovare ska vi inte tala om. Jag skulle gärna göra ett test med 10 olika sadelutprovare om dom tycker att en viss sadel passar på en häst. Jag lovar att jag skulle få 10 olika svar. Samma sak där om du fått en sadel utprovad och din häst efter ett tag får ont i ryggen pågrund av sadeln, vilket ansvar har sadelutprovaren? Vem kan man lita på när alla säger olika? Detta är trots allt viktiga saker vi pratar om, levande varelser får dagligen uppleva smärta och obehag pågrund av att oseriösa vill tjäna pengar. Jag vågar påstå att ridsporten är den bästa branschen om du vill lura folk, du kan påstå vadsomhelst nästan, alltid är det någon du kan blåsa eftersom det är så lätt att smita undan allt ansvar sedan. Allt är bara åsikter i slutändan, folk tycker så mycket men var är faktan?
Hur känner ni?

NH är ett begrepp eller en lära som känns lite söndertjatat men jag tänkte ändå dela med mig av min åsikt om detta. Jag ser en farlig trend med detta, nämligen pengar. Pengar styr världen och så även hästvärlden. Därför finns det avskum, om än sluga avskum som dras till NH  då det har blivit en "hype" som tycks ha gått över styr. Jag ser NH ledare som tex Pat Parelli som en sorts sektledare, som vill få ex antal anhängare för att tjäna pengar. Jag ser en fara i att vissa folk verkar bli förblindade av denna "lära" och tycker bara att det som Monty Roberts, Pat Parelli mfl förmedlar är det enda rätta.
De köper böcker, viftar med rep, och bryter ner hästen, steg för steg. Det finns inga större skillnader mellan dessa kända NH profilers lära heller men ändå vill dom påskina att de dom gör är rätt och de har sådan enorm kunskap och skicklighet som ingen annan har.
Visst finns det folk som kan utföra NH med måtta, det vill säga att kunna ta intryck från alla håll, kanske tycker man att en viss övning är jättebra och gör det någon gång för att träna lydnad. Men det tycks många gånger gå till överdrift det ska tränas lydnad i flera timmar men rida går inte?
Jag anser att det ska vara enkelt att vistas i hästens närvaro och många gånger tror jag att hästen bara blir förvirrad och stressad av viftande rep och allt vad det är. Så fort någon har problem med sin häst skriker någon kontakta en NH tränare. Vissa hävdar att man måste leka 7 games med sin häst och bryta ner den för att få en  bra relation. I min värld stämmer inte detta, se på alla tävlingsryttare som får sina hästar att hoppa över allt möjligt och utföra svåra rörelser. De litar på sina ryttare! Peter Eriksson hoppade genom en ring av eld med Cardento trots att han inte viftar med rep.
Jag använder mig inte av NH, det räcker många gånger med att bara vara lugn och konsekvent. Hästar är inga smarta djur, om dom  gör något fel beror det oftast på att de inte förstår, att man inte ger rätt signaler.
Se på denna film där Pat Parelli misshandlar hingsten Catwalk, Säg mig är det bra hästhantering?

Allvarligt talat så undrar jag varför så många lätt drar alla över en kam. Visst finns det många som tar på sin häst "onödig utrustning" bara för att men de flesta tror jag faktiskt har koll på VARFÖR de använder viss utrustning. Som det här med benskydd, många frågar mig varför jag har benskydd+lindor i hagen. Vilket är helt ok att fråga om man undrar. Jag har det därför att jag anser att hon behöver det. Varför anser jag det? Jo därför att innan jag hade skydd så fick hon småsår ibland flera gånger i veckan och någon gång fick hon ett riktigt fult sår. -Lite småsår gör väl ingenting kanske någon säger då. Jo jag tycker faktiskt att det är illa nog därför att det kommer väldigt lätt in smuts i ett litet sår och detta kan leda till lymfangit, alla som sett en häst som fått riktig lymfangit vet hur hemskt det kan vara, hästen kan lägga sig ner av smärtan! Det finns ett uttryck som heter "Småsår och fattiga vänner ska man inte förakta" och det är helt sant enligt mig.

Sedan jag började använda benskydd har hon bara fått något enstaka skrapsår antalet kan jag räkna på min ena hand och då har hon gått med benskydd i ca 2 år. Dessutom måste Orianda gå lindad på bakbenen då hon annars lätt får mugg, något som har skapat stora problem tidigare. -Mugg är inte så farligt kanske någon säger. JO mugg är riktigt farligt, därför att  bakterierna kan bli resistenta och hästen kan bli obrukbar om den får kronisk lymfangit, benet blir ju lätt svullet om hästen drabbas av mugg.

Jag anser att det är bättre att skydda hästen med benskydd än att förkorta hagvistelsen bara för att förhindra skador. Sedan finns de många som hävdar att hästen kan få så otrevliga skador av benskydd men det förstår väl vem som helst att skadestatistiken ökar om du inte använder benskydd på en häst som behöver det. Det är dessutom ganska tidskrävande att linda+ta på skydd varje morgon/kväll 365 dagar om året och ibland blir det flera gånger om dagen om jag rider mitt på dagen tillexempel, så det är verkligen inget man gör för att det är kul utan för att det är ett måste för hästens välmående.

Det är många som använder betesbegränsare/munkorg nuförtiden på sina fånghästar eller feta hästar, det får man ju hoppas att ägarna gör just för att skydda sina hästar från att bli sjuka. Det är ingen skillnad när det kommer till benskydd det använder dom flesta för att skydda sina hästar från skador.
Jag tycker det är jättebra att fråga varandra varför använder du det och det, på så sätt lär man sig och även kan lära andra som kanske inte tänkt tillräckligt långt. Men som sagt fråga först beskyll inte någon innan du vet bakgrunden:)
Vad tycker du om att använda benskydd i hagen?

Lustigt att senaste ridsport hade en artikel om just allemansrätten och ryttare när jag precis tänkt skriva ett inlägg om det. Allemansrätten är nog en av de sämsta sakerna med Sverige. I Tyskland tex så finns ingen allemansrätt. De flesta människor vet inte vad det innebär att visa respekt både för markägare och naturen. Ryttare är faktiskt riktigt dåliga på detta att förstå när man bör undvika att rida i skogen. Skogen är för det första riktigt ömtålig mark att rida på, det räcker oftast att du bara rider en gång så lämnar du märken efter dig. Rider du på samma ställe i skogen flera gånger i veckan kan du räkna med förstörelse. Det kommer se ut som att någon har plöjt en åker. Har det regnat mycket ska man inte rida där.
Visst förstår jag att allemansrätten kom till jag är övertygad om att folk förr i tiden faktiskt respekterade detta i högre utsträckning än idag. För min del känns det som att allemansrätten är en föråldrad lag, lite av en dröm om att folk faktiskt skulle kunna respektera naturen och andra människor för visst är det underbart att få rida nästan varsomhelst.
Man hör rätt ofta talas om tvister mellan ryttare och markägare, där vissa ryttare anser att dom har rätt att rida där för att dom har en verksamhet av något slag tillexempel turridning, inackorderingar osv. Fortfarande så är det så att ska du ha en turridningsverksamhet så bör du tala med markägarna INNAN du börjar rida där annars är chansen stor för att det blir konflikter. Det är inte ok att förstöra naturen och rida sönder trädens rötter. Visst finns det skogar som har bättre underlag som passar till ridning men vår skog är inte en av dom. Jag rider bara några gånger om året i våran skog för jag är rädd om marken, men ryttare häromkring respekterar inte det man säger och dom tror att dom kan göra som dom vill, nej nästa projekt är att stängsla av vår mark sedan kan dom hitta någonannanstans att rida på tycker jag.
Vad tycker du om allemansrätten?