internationalshowjumping

tack för era kommentarer, det underlättar litegrann. Bara så inte någon tror att jag deppar ihop totalt bara för att hästen är skadad EN gång när jag ska iväg och tävla tänkte jag förklara varför det kändes lite som att bägaren rann över...
Vad ska jag börja med...varje gång det händer något tråkigt så börjar jag tänka på alla hemska och otrevliga saker som hänt de senaste åren...nu menar jag inte att världen håller på att gå under men jag känner lite att jag har haft min beskärda del av skit faktiskt. Det finns barn som svälter och andra som har det betydligt sämre än mig så det är inte så att det är synd om mig...men jag undrar lite när turen vänder, när blir mitt liv så som jag vill ha det? Givetvis är ingens liv 100% lycka det är inte det allt handlar om.
Kan ju börja med förra året...våren började med att våran kära siameskatt som vi haft i 10 år blev sliten i stycken av grannens hundar på vår egen tomt. Detta har jag fortfarande inte kommit över. Sedan på sommaren så får vi ett samtal från den nya ägaren som köpte vår uppfödning hingsten Capital Blanche att han har skadat sig så allvarligt vid en löshoppning då han hoppade över staketet och rev upp hela magen så han skulle avlivas. Sorg.

Sedan får jag tävla några klasser på sommaren innan min häst blir sjuk hon hade fått en allmän infektion som tar 2 månader innan hon är frisk ifrån. Slutet på sommaren är värst det är då min familj slås i spillror, min dröm om att ha en ridsportaffär går samtidigt i kras just pågrund av en viss person och det är där jag fortfarande befinner mig jag försöker förstå, försöker finna en mening men det går inte att förlåta.  Tyvärr vill jag inte gå in på detta mer då det är något som inte bara drabbar mig....
För någon månad sedan avlivade vi ett av avelsstona och för en vecka sedan dog en av de nyfödda kattungarna i min systers hand, den var nyfödd och sjuk så vi hade tagit in den för att mata den och värma den. När kattungen dog kändes det som hoppet försvann...
Innan allt detta så har jag kämpat för att få Orianda bra från sin mugg som hon hade problem med i 2 år därför har jag inte kunnat tävla henne så mycket, veterinärerna kunde inte hitta något sätt att få bort muggen och ville dömma ut henne men jag vägrade, till slut hittade jag ett mycket enkelt sätt att hålla muggen borta och nu har hon varit muggfri i 1½ år!
Så någon kanske förstår varför jag blev lite less när jag inte kunde tävla igår speciellt eftersom hoppkursen blev inställd som jag skulle varit med på och även den förra tävlingen pågrund av vädret.
Jag har haft häst sedan jag var 2 år men då hade man jämt tur hästarna var nästan aldrig skadade och vi behövde aldrig avliva någon häst men sedan 2005 någon gång så har vi fått ta bort min förra häst och även min gamla ponny+ att vi har sålt 2 hästar som fått avlivas+ att vi tog bort Rova för en månad sedan då.
Livet är verkligen ett test, ett test som avgör hur mycket man kan ta, jag är en stark person och jag är bra på att hålla mina sorger för mig själv men alla har en gräns...frågan är bara när min gräns är nådd...
Hursomhelst så tror jag på att det alltid går att hitta någon sorts lösning på det mesta, jag har ju tillexempel hittat ett annat sätt att kunna starta ridsportaffären på, det kommer tyvärr inte kunna bli en butik från början men en webshop blir det iallafall. Ett rätt långt och svamligt inlägg men ville som sagt bara förklara varför jag tog en liten bloggpaus. Hoppas ni njuter av det fina vädret idag!