Förklaring...

tack för era kommentarer, det underlättar litegrann. Bara så inte någon tror att jag deppar ihop totalt bara för att hästen är skadad EN gång när jag ska iväg och tävla tänkte jag förklara varför det kändes lite som att bägaren rann över...
Vad ska jag börja med...varje gång det händer något tråkigt så börjar jag tänka på alla hemska och otrevliga saker som hänt de senaste åren...nu menar jag inte att världen håller på att gå under men jag känner lite att jag har haft min beskärda del av skit faktiskt. Det finns barn som svälter och andra som har det betydligt sämre än mig så det är inte så att det är synd om mig...men jag undrar lite när turen vänder, när blir mitt liv så som jag vill ha det? Givetvis är ingens liv 100% lycka det är inte det allt handlar om.
Kan ju börja med förra året...våren började med att våran kära siameskatt som vi haft i 10 år blev sliten i stycken av grannens hundar på vår egen tomt. Detta har jag fortfarande inte kommit över. Sedan på sommaren så får vi ett samtal från den nya ägaren som köpte vår uppfödning hingsten Capital Blanche att han har skadat sig så allvarligt vid en löshoppning då han hoppade över staketet och rev upp hela magen så han skulle avlivas. Sorg.

Sedan får jag tävla några klasser på sommaren innan min häst blir sjuk hon hade fått en allmän infektion som tar 2 månader innan hon är frisk ifrån. Slutet på sommaren är värst det är då min familj slås i spillror, min dröm om att ha en ridsportaffär går samtidigt i kras just pågrund av en viss person och det är där jag fortfarande befinner mig jag försöker förstå, försöker finna en mening men det går inte att förlåta.  Tyvärr vill jag inte gå in på detta mer då det är något som inte bara drabbar mig....
För någon månad sedan avlivade vi ett av avelsstona och för en vecka sedan dog en av de nyfödda kattungarna i min systers hand, den var nyfödd och sjuk så vi hade tagit in den för att mata den och värma den. När kattungen dog kändes det som hoppet försvann...
Innan allt detta så har jag kämpat för att få Orianda bra från sin mugg som hon hade problem med i 2 år därför har jag inte kunnat tävla henne så mycket, veterinärerna kunde inte hitta något sätt att få bort muggen och ville dömma ut henne men jag vägrade, till slut hittade jag ett mycket enkelt sätt att hålla muggen borta och nu har hon varit muggfri i 1½ år!
Så någon kanske förstår varför jag blev lite less när jag inte kunde tävla igår speciellt eftersom hoppkursen blev inställd som jag skulle varit med på och även den förra tävlingen pågrund av vädret.
Jag har haft häst sedan jag var 2 år men då hade man jämt tur hästarna var nästan aldrig skadade och vi behövde aldrig avliva någon häst men sedan 2005 någon gång så har vi fått ta bort min förra häst och även min gamla ponny+ att vi har sålt 2 hästar som fått avlivas+ att vi tog bort Rova för en månad sedan då.
Livet är verkligen ett test, ett test som avgör hur mycket man kan ta, jag är en stark person och jag är bra på att hålla mina sorger för mig själv men alla har en gräns...frågan är bara när min gräns är nådd...
Hursomhelst så tror jag på att det alltid går att hitta någon sorts lösning på det mesta, jag har ju tillexempel hittat ett annat sätt att kunna starta ridsportaffären på, det kommer tyvärr inte kunna bli en butik från början men en webshop blir det iallafall. Ett rätt långt och svamligt inlägg men ville som sagt bara förklara varför jag tog en liten bloggpaus. Hoppas ni njuter av det fina vädret idag!

Kommentarer
Postat av: Caroline

Hoppas du känner dig bättre snart! Det är tufft ibland!

2010-04-11 @ 17:44:54
Postat av: Siri

Stackare. Livet är tufft för det mesta och tyvärr verkar alltid det värsta hända samma personer. :( Hoppas det vänder!

2010-04-11 @ 20:13:29
URL: http://callestraning.blogg.se/
Postat av: jennifer

stackare :( hoppas din otur vänder snart!



jag har haft min häst i 4 år och under den tiden har min moster hunnit avverka 6 hästar och hon är endast ute efter att ha roligt. där kan man snacka om otursförföljd!



den första såldes till ridskola, den andra fick avlivas för den hade kolik hela tiden, den tredje var unghäst och bröt käken, därefter fick vi skicka iväg den för vi klarade inte av den, den fjärde var ett lureriköp för efter några veckor gick den på bakbenen hela tiden när man red. vi fick iaf bytt den mot en unghäst som sedan drunknade på sommarbetet. nu har hon en häst som är dräktig, hoppas det inte händer något nu :)

2010-04-11 @ 20:39:38
URL: http://jenniferbergstrom.blogg.se/
Postat av: Emelie

Jag hoppas din otur vänder till tur, helst nyss! Precis som jag själv många gånger önskar mig. :) Man får "bryta ihop" någon gång då man ofta kommer igen mycket starkare. Samma sak som med hästar och dess träning, man måste bryta ner för att i vila kunna bygga upp (grovt sagt).



Starkt att kunna berätta det som hänt och vad som tynger än i en sådan situation! :)



Nästa gång du planerat tävling eller träning går det hela säkert "för bara för att vara sant" istället. :)



Hur mår Orianda idag då? Någon aning om varför hennes ben var svullet?

2010-04-11 @ 21:15:53
URL: http://likeajoke.blogg.se/
Postat av: Lina

Har också haft mycket motgångar länge. Dels så skadade sig hästen i somras så vi missade massor av tid av träning och tävling. Dessförinnan fick vi också ett föl som ingen visste om, vilken också "sabbade" lite tid om man säger så. Efter skadan gick hästen inte lasta för hon förknippade den med smärta. Ny transport och minus i plånboken senare funkar det okej, vintern kommer och sätter oss i en jävla håla vi inte kommer utifrån förrän nyligen och nu bråkar lastningen igen. Dessutom har jag dragit på mig men av gamla skador som även gett mig svåra följdproblem jag får leva med resten av livet..



Ja, du är inte ensam, och jag förstår hur du känner dig. Hoppas du hittar ett ljus i tillvaron snart igen och mår bättre.

2010-04-11 @ 22:36:27
URL: http://sallberglina.zoomin.se
Postat av: Matilda

Usch jag förstår dig. :( Så kände jag i våras när mitt tredje föl på raken dog trots att man gjort allt man kunnat.

Men det vänder och det blir bättre och man blir starkare på något vis. Jag tycker oftast synd om de som levt i en bubbla och typ det hemskaste som hänt dem ever är punka på cykeln....ajajaj vad ont de ska få när livet slår till på allvar. Det är då du står pall! :)

Tänker på dig och skickar en jättekram!

2010-04-11 @ 22:48:42
URL: http://showjumper.blogg.se/
Postat av: Karoline

Usch, vilka motgångar du haft. Förstår att du är less och nere, vem skulle inte bli det om allt det där hade hänt den?!



Jag undrar hur du gjorde för att få bort muggen? Våran ena häst har problem med det.



Kämpa vidare och försök att tänka på allt fint du har just nu, lättare sagt än gjort. Men försök iaf.



Kramar

2010-04-12 @ 11:18:09
URL: http://karoline.eak.nu

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0