Framhoppning
Är det i Ulricehamn bilden är tagen?? Tycker mig känna igen omgivningen.
Jag upplever oftast framhoppningen som den rörigaste platsen på en tävling, ännu rörigare blir det på mindre framhoppningsbanor, som ibland känns rent av livsfarliga...
Jag håller med dig! Framförallt nu när det är inomhustävlingar och man måste hoppa fram i det minsta ridhuset på 20x20 meter. Jag brukar också skynda mig ifrån framhoppningen och nöjer mig oftast med att hoppa lilla några ggr, räcket 2 ggr och oxern 1 gång.
Men det som har gjort mig riktigt sur under en framhoppning var när en tjej bestämde sig för att rida skänkelvikning i skritt på spåret + göra lite bakdelsvändningar. OM man nu MÅSTE göra det på tävling, så gör man väl det på framridningen?
Sv: Lite mer än 10 månader :) Vi hade velat vänta med kastreringen ett tag, men vi ej har möjlighet till, tyävrr.
Jag håller helt och hållet med dej om framridningar! Endel kan komma i full galopp så nära att man skulle ta i dom om man höll ut handen! Å man får hela tiden hålla sej undan för att inte bli överriden.
En sak till oxå som jag inte fattar; hur kan endel hålla på hoppa 15-20 språng på framhoppningnen!? Jag hoppar oftast 2-3 på de lilla å sen kanske 3-4 sammanlagt på oxern å räcket, de beror på om de va sissta/första klassen på ett meeting om sprången blev bra/dåliga osv. Men en när dom har hoppat jättemkt så tror man att dom är klara, men då säger tränaren/föreldern/osv att dom ska skritta lite så ska dom börja hoppa omhoppningssvängar sen. de fattar jag inte! Hästen är ju helt slut bara från framhoppningen.. å så hoppar dom fram till kanske 4 klasser under ett meeting :o Dom tänker då inte på att spara på hästen iaf.
Håller med dig! Framhoppningen är ofta hemsk rent ut sagt. Min häst är lite rädd för andra hästar, specieltl vissa, och är väldigt lättstressad. Som unghästryttare är det ännu värre..
Det blir för trångt och ja sprången blir ofta inte bra.
Har man en så liten framhoppning som vissa har borde man få vänta in ekipagen och ha färre på framhoppningen så dess syfte kan fullföljas, d.v.s. att förbereda sig för banan.
Startade en liten 90 cm i helgen och ja, hälften vägrar ut sig trots två försök.. Ofta börjar ju bråket på framhoppningen och det blir ofta en otrevlig stämning, och dessa stoppers är ju liksom ivägen och gör mig superstressad, liksom "höjdarna" som itne respekterar någon..
Som funktionär är ju också framhoppningen det värsta stället att vara på!
rörigt kanske. men ja, så blev det. mycket intressant att du tog upp det.
sv:
Det dær med att man skall vara bra i någon annans øgon ær verkligen ett dilemma! Men jag håller helt och hållet med dig i vad du skriver !
Håller helt och fullt med dig ! Det är allt som oftast framridningen/hoppningen som är det mest "nervösa" momentet under hela tävlingen - upplever precis samma sak som du. Stimmiga framridningsbanor med folk som läxar upp sina hästar går fetbort ! Sånt sysslar man inte med på en tävlingsplats .. Skönt att höra att det inte bara är jag som tycker att framridningen är det jobbigaste med tävlingar -bugar mig djupt- Mvh Tess
samma här , det värsta är framhoppningen , Min häst blir så stressad då det är rörigt , så jag brukar skritta utanför sedan vara snabb på framridningen.
Tycker som du, det är en enda röra med en massa tokridning och gap :S Min häst blir rädd om andra skriker eller om andra hästar gör plötsliga rörelser nära då hon tror att hon ska bli sparkad.
Jag är jättenervös inför tävling men så fort jag kommit upp i sadeln brukar det släppa, för då är jag så fokuserad. :)
Jag tävlar inte än, jag rider in min häst just nu, men det låder inte roligt med framhoppning :/..
Håller med dig! Med min ponny går det rätt bra då hon är säker med andra hästar. Dock blir jag väldigt stressad och framförallt om det är en Msv tävling då hindrena är 120-130. Jag vågar aldrig hoppa högre än 110 för man ibland måste tvärstanna efter:(
Men nu har jag också en unghäst som hatar när man möter andra hästar. Hon börjar slå och det går inte att hoppa fram i små ridhus!
Nog för att jag inte tävlar så mkt hoppning mest klubbisar än så länge.
Insåg när jag läste din post att det är fasen framhoppningen jag är nervös över.. Min häst (den som hoppas) han är nervöst lagd och bälskar att hoppa och blir gärna speedad.
Men det finns ingen plats överhuvudtaget på framhoppningarna :S
sv; håller med dig helt.. jag blir jätte nervöös. :/
Framridningen, eller framhoppningen är jättejobbig tycker jag. Det är den plats där man ska få en bra känsla och självförtroende inför banan, men istället måste man hålla all fokus på de andra ekipagen. Dessutom är det ibland så trångt så att två hästar inte kan galoppera förbi varandra jämte hinderna på långsidan och blir ju ingen lång väg till och från hindret heller..
jag är ofta rädd för att vara ivägen för folk eller att om man hoppar så kommer det nån precis bakom hindret då:P
Jag kan hålla med om att framridningarna på lokal nivå ibland är riktigt hemska!
Ingen har koll, både hästar och ryttare ballar ur och ingen ropar när de ska hoppa!
Dock märker man stor skillnad när man sedan övergår till regional, eller allra helst nationell nivå - då vet alla vad som gäller och man kan vara fokuserad på sig själv istället för på alla andra ekipage..!
Framhoppningar är nästan alltid hemska. Fast som tur är har jag börjat lära mig att inte bry mig så mycket. Utan bara se till så att man inte är ivägen, hoppa några språng så det känns bra sedan kan man lika gärna gå. Folk som hoppar och hoppar förstår jag mig verkligen inte på! Hur hade dom tänkt att hästen ska orka sedan? Nej några gånger på lilla sedan 4-5 (max) på räcke o oxer sedan får det räcka!
Framridningen är heeelt klart det värsta! min häst reagerar lite på samma sätt som du beskriver att din gör , blir rädd och drar/hoppar åt sidan/tvärvänder när andra hästar hoppar, möter eller kommer bakifrån. och en dålig framhoppning leder till att jag även blir nervös inför starten...
mycket bra blogg! :D
Jag hatar framhoppning, det är jämt så oorganiserat även på nationella och större tävlingar! Folk skrittar på spåret och krockar med varandra. Jag får jämt akta mig för folk rider så nära, och kommer någon för nära slänger min(a) häst av mig :P
Håller verkligen med dig, jag får skit ont i magen bara av tanken på framhoppningen. Nervösiteten släpper nästan direkt efter framhoppningen! :)
Jag bli också spänd inne på framhoppningen och det har resulterat i att min häst stannat på framhoppningen flera gånger.
Men de säger ju att om man får en bra framhoppning så kommer det gå dåligt på banan och tvärtom ^^
