internationalshowjumping

Tack så jättemycket alla som har skrivit och hedrat hennes minne, hon var verkligen speciell.
Är det något som människan har svårt för så är det förändringar, oftast vill man att allt ska vara som det alltid har varit och framförallt att det mesta ska vara för evigt. När man har sorg så går man oftast igenom olika stadier, det första är chocken och panik, allt känns för verkligt, det går inte att sluta gråta, sedan efter några dagar tycks man gå in i något sorts förnekelsestadie där man vill skydda sig från att tänka på det.
Det känns som att man bär på 100 kg på sina axlar och tynger ner en, inget är roligt och skulle man göra något roligt skulle man få dåligt samvete. Ett sorgearbete tar sin tid den saken är säker och då finns det inget värre än när folk säger gaska upp dig nu eller varför ser du så nere ut? Vissa människor tycks ha svårt att hantera andras sorg, låt det ta sin tid.
Jag tror också att det är viktigt att dela sin sorg med andra förstående personer i sin omgivning. Det är jobbigt att prata om det men samtidigt bearbetar man händelsen och kommer närmare varandra.
Återigen tack och hoppas ni har förståelse för att jag inte kommer att vara så aktiv här på bloggen ett tag framöver, men något inlägg då och då kommer jag självklart att skriva, har redan lite nya idéer.